Karin Lindahl, vd, Indiska

”Falska nyheter om handeln: Det finns ingen trängsel och krisstöden biter inte”

Debatten och nyhetsrapporteringen om detaljhandelns situation under coronapandemin bygger på falska premisser: Regeringens krispaket biter inte och det finns ingen trängsel i butikerna. Det skriver Indiskas vd Karin Lindahl, och kräver nya stödåtgärder till utsatta företag.
Text: Karin Lindahl
Annons:

Karin Lindahl,

vd, Indiska

I sitt historiska tal sa den blivande vicepresidenten Kamala Harris till väljarna ”you chose truth” (ni valde sanningen) som en passning till alla de felaktigheter och osanningar som president Trump byggde sin kampanj på. Fake news och alternativa fakta har blivit nya politiska begrepp. Men detta politiska fenomen är inte begränsat till USA. Även i Sverige sprids nu ett antal osanningar om hur de senaste restriktionernas påverkar ekonomin. Jag kan inte längre förmå mig att låta dessa osanningar stå oemotsagda, när de utan närmare kritik repeteras på tv-kanalernas bästa sändningstid eller i dagstidningarna. Här kommer därför min bild av det näringsliv som så många företagare just nu vistas i.

”Ett besökstapp nu slår betydlig hårdare än de besökstapp som var i våras.”

Situationen i handeln, där sällanköpshandeln såsom mode och skor är värst drabbat, och besöksnäringen är nu ännu svårare än våras. Vi är inne i nionde månaden av tappad försäljning, och uthålligheten blir därmed svårare och svårare. Vi ser nu besökstapp som är i linje med vad vi såg i våras, men som nu har än mer dramatiska konsekvenser. Kvartal fyra är för den stora majoriteten av företagen helt avgörande för att skapa vinst för helåret, och det följs sedan av kvartal ett, som för många är det svagaste kvartalet. Många detaljhandlare har 60-70 procent av sin vinst Kvartal fyra. Ett besökstapp nu slår betydlig hårdare än de besökstapp som var i våras. Att nu förlora viktig försäljning och återigen behöva ta stora förluster, leder till att motståndskraften inför Kvartal ett 2021 kommer att saknas.

Det pratas om att en stor återhämtning för handeln kunde ses under sommaren och början av hösten. Det är en myt. Förbättringen innebar endast att man tappade cirka 20 procent av sin försäljning i stället för vårens 30-40 procent.

Två sanningar måste betonas:

1) De stöd som regeringen med pukor och trumpeter lanserade i våras, biter inte effektivt

Korttidspermittering: För det första vill jag säga att grundbemanningen i butik var extremt tunn redan innan pandemin. Det är alltså inga stora personalgrupper i butikerna som samlas för morgonmöte, utan man jobbar oftast själv stora delar av dagen/veckan och fyller på med ett par personer till för att klara av toppar i kundbesök och kunna få en lunchrast. I våras reducerades öppettiderna och genom ett pusslande i schemat så kunde man få ut en del effekter av permitteringarna. Det faktiska, monetära stödet från permitteringarna har dock dröjt. Flertalet handlare väntar nu på effekten av neddragen personal från i juli månad (fyra månader sent). I dagsläget är det inget alternativ att reducera öppettiderna, då handeln vill ta sitt ansvar och enligt FHM:s rekommendation sprida ut besöken så mycket som möjligt. Alltså kan inte öppettiderna reduceras, eftersom detta står i direkt konflikt med målet att sprida ut besöken. Det går alltså inte att nyttja korttidspermitteringen på det sätt som gav effekt i våras. Dessutom finns en avvägning här som alla företagare gör; ska jag permittera drastiskt, själv justera öppettiderna och frångå rekommendationen från FHM för en stödpeng som jag i bästa fall får i april 2021? Eller ska jag behålla personalen utan permittering, ha med deras engagemang i att möta kunderna på nya sätt, bidra till mindre smittspridning och hoppas att detta ger större effekt här och nu?

”Den osanning regeringen sprider är att många företag inte skulle söka bidrag för att de ”är så välmående och man har överskattat behovet” utan problemet är att företagen inom sällanköpshandeln ligger och tappar mellan 10 och 40 procent för nionde månaden i rad.”

Omställningsstöd: I grunden är detta är bra förslag, men fungerar bäst på de företag som verkligen blir av med i stor sett hela omsättningen (hotell, taxibolag, flygbranschen). I handeln så finns, mig veterligen, inga företag kvar som efter nio månader ligger och tappar 50 procent av omsättningen. Det är omöjligt för likviditeten att då hålla sig vid liv. Det är också så att detaljhandeln, för att klara utbetalningarna för sina många gånger tämligen höga fasta kostnader, måste, för att rida igenom likviditetskriserna, ägna sig åt aggressiva kampanjer, som ju håller uppe omsättningen något men slaktar lönsamheten. Den osanning regeringen sprider är att många företag inte skulle söka bidrag för att de ”är så välmående och man har överskattat behovet” utan problemet är att företagen inom sällanköpshandeln ligger och tappar mellan 10 och 40 procent för nionde månaden i rad. Endast 3 av de 39 miljarder kronor, som regeringen ställde i utsikt i våras, är utnyttjade här, och regeringen drar då slutsatsen att pengarna inte behövdes. Sanningen är att kraven är för snävt ställda, i alla fall för sällanköpshandeln.

Skatteanstånd: Det är bra med förlängd återbetalningstid på de ”skattelån” som gjordes i våras. Detta är lån som handeln verkligen anser har gett effekt, men att bara skjuta på den betalningen av den gamla skulden ger ingen lättnad här och nu. Dessutom är det ett lån med hög ränta.

Krislån: Denna åtgärd har inte haft effekt på handeln alls och därför viktig att kommentera. Det avsattes totalt 100 miljarder kronor i krislån vilket bedömdes vara det största i sitt slag och det skulle på ett komplicerat sätt distribueras genom bankerna. Nu, nio månader senare, är det endast tre procent av det stödet som har nyttjats. Jag har till dags datum inte samtalat med en enda aktör som har kunnat utnyttja det. Detta ska inte bankerna beskyllas för. Man kan därför inte frita sig från bilden att regeringen av rent populistiska skäl kunde tala om mycket stora stödåtgärder (100 miljarder!) men medvetet skapade en så komplicerad struktur att stödet inte kunde användas.  

Det råder ingen trängsel i butikerna och det är inte förenat med några som helst svårigheter att genomföra ett smittsäkert butiksbesök, skriver Karin Lindahl.

2) Det finns ingen trängsel i butikerna

För den som har intresserat sig för detaljhandeln innan pandemin så har det varit enkelt att läsa rapport på rapport om fallande besökssiffror i fysisk handel. Det var ingen trängsel i butik innan pandemin och framförallt inte nu. Butikerna har nu färre besökare än på många år. Till en del förklaras det av en överströmning av kunder till e-handeln, men huvudförklaringen ligger på en minskad efterfrågan på vissa varor när folk jobbar hemifrån, och på att frånvaron av privata, festliga sammankomster eller resor gör det mindre aktuellt att handla. November och december är de månader då sällanköpshandel och restauranger för sin överlevnad är helt beroende av en mycket god försäljning. Hade näringsminister Baylan och generaldirektören Carlson (FHM) bemödat sig om att besöka ett antal butiker på till exempel Drottninggatan i Stockholm, hade de kommit till slutsatsen att det i dagsläget inte är förenat med några som helst svårigheter att genomföra ett smittsäkert butiksbesök eller för den delen ett restaurangbesök. De hade snabbt kunnat konstatera att det saknades saklig grund för att blåsa upp ytterligare oro hos allmänheten. 

Så vad kan då göras? Man kan önska sig mycket, men här och nu så biter endast två åtgärder för sällanköpshandeln och besöksnäringen i stort

1. Bevilja ett nytt anstånd för att få skjuta upp inbetalning av arbetsgivaravgifter och moms för Q4, alternativt ta bort dessa helt. Som likviditetstillskott fungerade det extremt effektivt i våras, och när nu inrikesministern Mikael Damberg ”vill åstadkomma exakt samma beteendeförändring som i våras” så borde det omedelbart ha förenats med samma typ av stöd som i våras gav omedelbar effekt.

”Konsumtion är det enda sättet att hålla igång ekonomin och jobben, och då kan vi inte på bästa sändningstid säga ’köp färre julklappar’.”

2. Uppmuntra till en säker konsumtion. Många av oss i besöksnäringen och handeln har planerat för en andra våg. Säkerheten har lagts om, butikerna är utformade på nya sätt, det är generöst med plats både för att handla och hämta ut paket. Stor kreativitet finns i allt från försäljning på telefon, Instagram, utanför butiken i friska luften och så såklart genom e-handeln. Konsumtion är det enda sättet att hålla igång ekonomin och jobben, och då kan vi inte på bästa sändningstid säga ”köp färre julklappar” eller ”ställ in den stora shoppingrundan”. Vi förstår alla att det nu inte är läge att uppmuntra till socialt slö-kollande i butiker, men avråd för Guds skull inte folk från att konsumera till jul.

I våras använde sig finansminister Magdalena Andersson av uttrycket ”kick-start”; det gällde enligt henne att hushålla med statens resurser och inte ge företagen alltför mycket stöd utan man skulle spara så att man, när den dagen kom, kunde ”kick-starta” ekonomin igen. Fortsätter regeringens omdömeslösa sätt att behandla näringslivet under denna pandemi, finns snart ingen ekonomi kvar att kick-starta utan i stället en strid ström av konkurser och stigande arbetslöshet.

Och på tal om att återstarta, hur kan det komma sig att alla de politiska frågor som var viktiga innan corona helt har tagit paus. Jag pratar då om frågor som kvinnligt entreprenörskap, vikten av att unga och nyanlända får en fot in på arbetsmarknaden och behovet av att bryta segregationen. Både handeln och besöksnäringen har en överrepresentation av anställningar för unga, utrikesfödda och inte minst alla dessa kvinnliga butikschefer, som sliter dag och natt. Om regeringen nu vidhåller att dessa ämnen är viktiga för Sverige även 2021, så kan jag inte för mitt liv förstå varför vi nu inte ska stötta utsatta branscher, som i sin tur konkret hanterar dessa utmaningar.

”Ska arbetsmarknaden fungera, krävs att företagens problem inte nonchaleras eller att deras affärsverksamhet aktivt motarbetas.”

På frågan om mer ekonomiskt stöd brukar finansministern något surmulet hänvisa att till ”att det är skattebetalarnas pengar”. Det stämmer, men företagen och deras anställda, är ju just stora skattebetalare. Skulle finansministern verkligen fråga skattebetalarna, både privatpersoner och företag, är jag ganska säker på att tätt efter mer resurser i vården och ett stopp för misskötseln av äldreboendena, så skulle ekonomisk trygghet i form av en fortsatt fungerande arbetsmarknad att komma upp. Men ska arbetsmarknaden fungera, krävs att företagens problem inte nonchaleras eller att deras affärsverksamhet aktivt motarbetas.

Slutligen vill jag säga detta: I egenskap av företagare ser jag såklart gärna att regeringen agerar i enlighet med de två föreslagna åtgärderna, MEN i egenskap av svensk medborgare är det än viktigare för mig att vi börjar kalla en spade för en spade och ”väljer sanningen” i kommunikationen rörande den påverkan som restriktionerna har på utsatta branscher, stödpaketens effekt, i vilka miljöer det faktiskt råder trängsel och handelns ansvarstagande för en trygg jul.

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Analyser

Loading...