10-05-19 14:22
Sverige har en komprimerad lönespridning med relativt höga lägstalöner, inte minst inom handeln. Detta är ett av den svenska modellens tydligaste karaktäristika. Årets lönerörelse har inte och kommer inte att innebära något större avsteg från denna modell. De höga lägstalönerna motiveras från fackligt håll med att de är rättvisa och solidariska. Höga lägstalöner är dock problematiska.
En grupp som har svårt att få jobb om lägstalönerna är för höga är ungdomar. Unga människor saknar arbetslivserfarenhet och är i de flesta fall mindre produktiva än äldre arbetskraft. Om lönerna är högre än ungdomarnas produktivitet är de inte intressanta att anställa. Som en konsekvens av höga lägstalöner är också ungdomsarbetslösheten hög i Sverige. En annan grupp som på samma sätt drabbas av höga lägstalöner är utrikes födda. Istället för att få chansen att komma in på arbetsmarknaden och skaffa nödvändig arbetslivserfarenhet hamnar många i ett bidragsunderstött utanförskap.
Höga lägstalöner bidrar också till att en svart ekonomi frodas. Om det finns behov av en tjänst och det finns någon som är beredd att utföra den, men om kostnaden blir för hög, kommer såväl köpare som säljare att ha incitament att göra upp ”svart”.
Höga lägstalöner leder också till att personalintensiteten minskar i många branscher. Koncept som rationaliserar bort personal gynnas. För handeln innebär det att de stora kedjorna gynnas och de små handlarna/butikskoncepten missgynnas.
Lägre lägstalöner ska dock inte leda till ”låglönefällor”. En acceptans av lägre lägstalöner måste följas av en ökad lönerörlighet, d v s den enskilde ska ha goda möjligheter att höja sin lön på arbetsplatsen eller genom att byta jobb.
Finanskrisen har inneburit ökad arbetslöshet och då lägstalönerna fortsätter att vara höga finns en uppenbar risk att stora grupper kommer att ha svårt att komma in på arbetsmarknaden. Utanförskap och stora samhällsekonomiska kostnader under lång tid blir tyvärr resultatet.
Frågan är avslutningsvis vem som är mest solidarisk. Den som värnar höga lägstalöner eller de som argumenterar för marknadsmässiga löner? Det är nog snarare så att lägre lägstalöner och högre högstalöner är mer solidariskt? De som står utanför arbetsmarknaden får lättare att få jobb, de som arbetar i den svarta sektorn får bättre möjligheter att verka på den reguljära marknaden och de som vill jobba hårt, eller satsa på en utbildning, får bättre betalt via högre högstalöner. Dessutom kommer mindre och personalintensiva koncept inom handeln få bättre möjligheter att konkurrera med de stora kedjorna, vilket kommer att leda till en ökad mångfald för konsumenterna.
Fredrik Bergström
ek. dr., detaljhandelsexpert
Publicerad i Market nr 20-21, 19 maj 2010.